Trotsålder!
Japp så är det. Trodde långt om länge att det endast är små barn som drabbas av trotsålder, men ack så fel man kan ha. Har numera insett att trotsåldern har slagit mig hårt. Är nu mera tröttare än tröttast ungefär hela dagarna. Vet att jag behöver sova middag för att orka. Å även om jag sover middag så går smärtgränsen på hur länge jag kan vara vaken kl 22.30. Kan va ganska pigg vid 22 o känna "idag ska jag va vaken lääänge" o ändå få tröttheten som ett slag i ansiktet kl 22.30. Skitans.
Snälla Niklas som tänker på mig, och ser hur jag ser ut när jag är trött, brukar lite försynt o snällt fråga om jag kanska ska gå o vila lite på dagarna. Svaret brukar ofta bli ett argt och trotsigt "Jag behöver INTE vila" o sen är jag massa sur för att jag är så trött så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vet nu precis hur alla övertrötta barn känner sig när de vägrar sluta leka på kvällen fast de är så trötta så att de gråter. Känner lite sympati med dem. Man vill ju så gärna.
Idag återkom min trotsålder... som om den någonsin försvann. Hade själv bestämt mig för att sova på dagen efter att jag varit i skolan. Kom hem trött som en sengångare, satte mig i soffan, pratade med Niklas och kände att detta räcker nog som vila behöver inte alls sova. Niklas ber mig snällt att gå o lägga mig och som vanligt blir svaret nått buttert mumlande om att det inte alls behövs. Å som alla duktiga pappor tar han fram hotet... SKitans gubbe! Han säger att om jag inte vilar får jag inte följa med och handla senare på em. Jädrans. Han vet precis som jag att jag grinar som en trotsig treåring om jag inte har sovit när vi handlar och han vägrade ha med mig i det tillståndet idag. Försökte åter säga att jag kanske inte är så trött ändå. Går nog handla och vara glad. Men han är benhård. Blev förpassad till sängen med tanken att jag inte alls kommer kunna somna (som alla gånger). Däckar på mindre än 2 minuter, vaknar 1,5 timme senare och inser att min trotsålder är gräslig och att jag hoppas att den går över snart. Skitans också!
"Jag är INTE trött, lovar!"
Snälla Niklas som tänker på mig, och ser hur jag ser ut när jag är trött, brukar lite försynt o snällt fråga om jag kanska ska gå o vila lite på dagarna. Svaret brukar ofta bli ett argt och trotsigt "Jag behöver INTE vila" o sen är jag massa sur för att jag är så trött så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vet nu precis hur alla övertrötta barn känner sig när de vägrar sluta leka på kvällen fast de är så trötta så att de gråter. Känner lite sympati med dem. Man vill ju så gärna.
Idag återkom min trotsålder... som om den någonsin försvann. Hade själv bestämt mig för att sova på dagen efter att jag varit i skolan. Kom hem trött som en sengångare, satte mig i soffan, pratade med Niklas och kände att detta räcker nog som vila behöver inte alls sova. Niklas ber mig snällt att gå o lägga mig och som vanligt blir svaret nått buttert mumlande om att det inte alls behövs. Å som alla duktiga pappor tar han fram hotet... SKitans gubbe! Han säger att om jag inte vilar får jag inte följa med och handla senare på em. Jädrans. Han vet precis som jag att jag grinar som en trotsig treåring om jag inte har sovit när vi handlar och han vägrade ha med mig i det tillståndet idag. Försökte åter säga att jag kanske inte är så trött ändå. Går nog handla och vara glad. Men han är benhård. Blev förpassad till sängen med tanken att jag inte alls kommer kunna somna (som alla gånger). Däckar på mindre än 2 minuter, vaknar 1,5 timme senare och inser att min trotsålder är gräslig och att jag hoppas att den går över snart. Skitans också!
"Jag är INTE trött, lovar!"
Grubblerier!
En förkylning. Sitter den i slemhinnorna eller i blodet? Det är oftast ett virus... som drabbar slemhinnorna som då ökar slemproduktionen... innebär det att blodet inte alls blir påverkat? Innebär det att man inte får höjt CRP vid provtagning... då det inte finns nått fuffens i blodet... men det är ju en infektion, vilket borde innebära utslag på infektionsprover.
Snorig blir man. Läste på lite om snor...
Snorig blir man. Läste på lite om snor...
Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem.
Slemmet transporteras bakåt i näsan och ned i svalget av cilieförande celler i slemhinnan. Luften som inandas innehåller en mängd damm och andra partiklar vilka delvis fastnar i snoret och därmed fungerar snoret som ett luftfilter och skonar lungorna. Detta syns tydligt då man vistas i förorenad luft då snoret får en gråsvart färg. Då nasofarynx är tillhåll för en mängd bakterier och virus är snoret en smittväg för fortplantning av infektioner såsom lunginflammation orsakad som komplikation av en rinit.
Färgen på slemmet beror på dess innehåll. Ju mer celler (vita blodkroppar) som slemmet innehåller desto mer trögflytande och färgat (gult - grönt) blir det. Vid infektioner ökar mängden celler i snoret. Snor kan normalt också innehålla mindre mängder blod, eftersom blodkärlen i näsans slemhinnor är ytliga och kan brista vid mycket liten påfrestning. Om sekretet i näsan innehåller övervägande blod har en näsblödning uppstått.
Vid olika sjukdomar, exempelvis förkylning kan slemhinnorna bli inflammerade och vätskefyllda (akut rinit), varvid mängden snor ökar markant. Den vanligtvis gulaktiga färgen beror på vita blodkroppar, med viss inblandning av röda sådana.
Men men snorar gör man ju iaf. Men om förkylningen går över i blodet, kan sorken bli förkyld då? För vi delar ju på samma blod. Innebär det att man kan ha ett förkylt foster? Snorar de? Hehe
Så om förkylning är blodburen... och det då går över till sorken... sorken blir förkyld... och snorar... vad snorar sorken då? Den har ju inte blivit utsatt för nått på sina slemhinnor. Men säg att den snorar... då hamnar ju snoret i fostervattnet och sorken dricker ju fostervatten... då dricker den alltså sitt eget snor.
Och hela denna diskusion för att komma fram till ett nytt favoritord... Mucofagi!!! Jisses... det låter ju tom kul.
Låter som en mycket allvarlig sjukdom. Men... MEN!! Mucofagi är en medicinsk term för att konsumera snor. Tycker det är massa kul att detta äckliga ting behöver en Medicinsk term. en helt egen Medicinsk term för att käka snor.
Japp det ska jag försöka komma ihåg. (Undra om det finns en medicinsk term till mig också då som är lite fobisk mot detta beteende... typ nått Antimucofagi... japp så får det va... Jag är Antimucofagiker.)
4 år!
Jag o Lottie är hemma hos Jonathan. Lördagkvällen börjar bli sen, parfymen osar från alla håll och fyllan börjar runda av fötterna. Daniel är också där. Han pratar med nån lumparpolare i telefonen. Lottie rycker telefonen ur Daniels hand och inleder ett samtal med personen i andra änden... "Hej! Har du stor snopp!"
Tror inte hon får nått direkt svar och intresset för att prata i telefon avtar ganska snabbt för att återgå till att pussa läppstift på Jonathans nyinköpta hallspegel. Nånstans i all dimma och spegelpussar bestäms det att denne man vars penis vi inte vet storleken på skulle behöva komma och festa med oss. Han är dock långt bort och lovar att överväga att komma nästkommande helg.
Det ringer på dörren. Jag är relativt nyinflyttad i min lilla lägenhet på Justeliusgatan. Har köpt en helvetesbokhylla på Jysk, som är helt omöjlig att få ihop om man inte är flera som hjälps åt. Har försökt själv ett tjugotal gånger med att få ihop den utan att lyckas. Ringde Daniel och bad om hjälp, eftersom jag viste att han skulle i till stan. Så nu står han där i hallen tillsammans med en kille som presenterar sig med namnet Niklas. Ett svagt minne säger att jag kanske har pratat med denna människa eller kanske borde veta hur stor snopp han har.
Fick iaf hjälp av hanarna att sätta ihop helveteshyllan... som de också ganska snabbt började hata. De skulle iväg på nått grejs så besöket blev inte så jättelångt. Kollade en extra gång på denna nya bekantskap och tyckte nog att han va lite konstig. Men herrejösses... det är ju alla lumpare =P
Senare på kvällen samlades alla åter igen hemma hos Jonathan, precis som bestämt veckan innan. Jag har lovat mig själv att hålla alkoholen borta då föregående helg var en av många på sista tiden som varit väldigt luddiga. Men alla andra luktar friskt på glöggen och inte långt borta är de runda fotsulorna. Det sjungs singstar och Daniels ögon börjar korsas så mycket att snuset hamnar på Jonathans nyiköpta matta istället för i truten. Jag sitter vid barbordet.... behöver jag säga att det är nyiköpt?... Niklas och Roger gör mig sällskap... Har ingen aning om vad vi pratar om, men det bestäms att argaleken är nästa punkt på schemat. Roger filmar och Anna och Niklas stirrar... och stirrar ... och stirrar... och kysser. Fastnar i varandras läppar och sen den dagen har vi aldrig släppt taget om varandra.
Idag är det 4 år sedan den dagen inträffade. Kommer fortfarande ihåg den väl. Kanske inte trodde då att det skulle ha en så lång fortsättning på en kyss. Men det är det bästa som har hänt mig. Måste få tag på Rogers film nån dag. Kanske till den dagen vi gifter oss, skulle ju passa.
Tror inte hon får nått direkt svar och intresset för att prata i telefon avtar ganska snabbt för att återgå till att pussa läppstift på Jonathans nyinköpta hallspegel. Nånstans i all dimma och spegelpussar bestäms det att denne man vars penis vi inte vet storleken på skulle behöva komma och festa med oss. Han är dock långt bort och lovar att överväga att komma nästkommande helg.
Det ringer på dörren. Jag är relativt nyinflyttad i min lilla lägenhet på Justeliusgatan. Har köpt en helvetesbokhylla på Jysk, som är helt omöjlig att få ihop om man inte är flera som hjälps åt. Har försökt själv ett tjugotal gånger med att få ihop den utan att lyckas. Ringde Daniel och bad om hjälp, eftersom jag viste att han skulle i till stan. Så nu står han där i hallen tillsammans med en kille som presenterar sig med namnet Niklas. Ett svagt minne säger att jag kanske har pratat med denna människa eller kanske borde veta hur stor snopp han har.
Fick iaf hjälp av hanarna att sätta ihop helveteshyllan... som de också ganska snabbt började hata. De skulle iväg på nått grejs så besöket blev inte så jättelångt. Kollade en extra gång på denna nya bekantskap och tyckte nog att han va lite konstig. Men herrejösses... det är ju alla lumpare =P
Senare på kvällen samlades alla åter igen hemma hos Jonathan, precis som bestämt veckan innan. Jag har lovat mig själv att hålla alkoholen borta då föregående helg var en av många på sista tiden som varit väldigt luddiga. Men alla andra luktar friskt på glöggen och inte långt borta är de runda fotsulorna. Det sjungs singstar och Daniels ögon börjar korsas så mycket att snuset hamnar på Jonathans nyiköpta matta istället för i truten. Jag sitter vid barbordet.... behöver jag säga att det är nyiköpt?... Niklas och Roger gör mig sällskap... Har ingen aning om vad vi pratar om, men det bestäms att argaleken är nästa punkt på schemat. Roger filmar och Anna och Niklas stirrar... och stirrar ... och stirrar... och kysser. Fastnar i varandras läppar och sen den dagen har vi aldrig släppt taget om varandra.
Idag är det 4 år sedan den dagen inträffade. Kommer fortfarande ihåg den väl. Kanske inte trodde då att det skulle ha en så lång fortsättning på en kyss. Men det är det bästa som har hänt mig. Måste få tag på Rogers film nån dag. Kanske till den dagen vi gifter oss, skulle ju passa.
Älskar dig över allt annat och känner en enorm lycka över att du är min!
Skitnatt!
Sover sämre och sämre nu för varje natt som går. Fattar inte varför. Somnar som en gris vid 23 tiden och vaknar kl 4-5 och är alltid snorig eller kissnödig. Trött som en tok går jag på toa o snyter o kissar, tänker att snart är jag tillbaka i sängen. Men så fort jag ligger i sängen igen är jag klarvaken. Inte en chans att somna om. Hur faan gör man då? Nu är det väl inte så farligt för jag har ju ingen skola så jag kan ju ligga vaken till 7-8 och sen sova till 10 iaf... Men från näste vecka ska jag ju gå upp kl 6 och då måste jag sova bra innan det för att ha en chans att orka med en hel dag på praktik innan jag ska sova igen. Fasen den här praktiken gör mig bara mer och mer nervös... vill göra så bra ifrån mig men känner att jag inte har all kunskap och energi som jag önskar. Kanske är därför jag sover dåligt också. Jaja det löser sig säkert... brukar se ut som en disktrasa när jag kommer hem från praktik så då kommer jag säkert kunna sova en hel natt. Men just nu känns det surt iaf.
Kärlek!
Flashback!
Kommer ni ihåg när man var yngre. Oki låter som man är tant när man säger så men iaf. Har många gånger funderat på hur jag överlevde när jag var 18 år, ingen vettig inkomst och egen lägenhet. Vad åt jag? hur betalade jag mina räkningar? Vart fick jag pengar ifrån? och framför allt va var det för konstig kotte som gav en lägenhet till en festande 18-åring?
Idag har jag fått en flashback på en av de punkterna. Skulle efter den inte så plågsamma duschen äta lite lunch. Ställde mig som man alltid gör och stirrade in i skafferiet. Kände ingen ork till att börja tina grejer i frysen och visste att kylen var väldigt tom, så skafferiet var min enda utväg. Tänkte att nån lite "mindre god" pulversoppa kan man alltid hitta där inne. Men blev riktigt besviken när jag insåg att jag inte ens kunde skrapa fram det. Då uppenbarade sig den lilla påsen framför mina ögon. Tänkte att det går ju inte... inte kan man väl.. Men jooo det gick. Tog ut det lilla nudelpaketet ur skafferiet och kokade de avanserade 5 dl vatten som ska tillsättas.
Stod där och tänkte tillbaka på när nudlar var huvudrätten på veckan. (Alltså... löst punkten... Vad åt jag? och punkten Hur gick det runt?) Kommer ihåg hur Lottie och jag stod där med lilla kastrullen och koka vatten... nån vidare disk blev det ju inte heller... kunde ju äta ur kastrullen och allt som behövdes var en gaffel. Det var tider det.
Nu kändes nudlarna mer som nått straff för att jag var för lat att laga mat. Å hjärnan drömde lite om goda nudlar från Thai House. Men ned slank de iaf... smakade inte för mycket kan jag inte påstå, men nån nytta gjorde de. Blev ju både mätt och fick en rolig flashback.
Idag har jag fått en flashback på en av de punkterna. Skulle efter den inte så plågsamma duschen äta lite lunch. Ställde mig som man alltid gör och stirrade in i skafferiet. Kände ingen ork till att börja tina grejer i frysen och visste att kylen var väldigt tom, så skafferiet var min enda utväg. Tänkte att nån lite "mindre god" pulversoppa kan man alltid hitta där inne. Men blev riktigt besviken när jag insåg att jag inte ens kunde skrapa fram det. Då uppenbarade sig den lilla påsen framför mina ögon. Tänkte att det går ju inte... inte kan man väl.. Men jooo det gick. Tog ut det lilla nudelpaketet ur skafferiet och kokade de avanserade 5 dl vatten som ska tillsättas.
Stod där och tänkte tillbaka på när nudlar var huvudrätten på veckan. (Alltså... löst punkten... Vad åt jag? och punkten Hur gick det runt?) Kommer ihåg hur Lottie och jag stod där med lilla kastrullen och koka vatten... nån vidare disk blev det ju inte heller... kunde ju äta ur kastrullen och allt som behövdes var en gaffel. Det var tider det.
Nu kändes nudlarna mer som nått straff för att jag var för lat att laga mat. Å hjärnan drömde lite om goda nudlar från Thai House. Men ned slank de iaf... smakade inte för mycket kan jag inte påstå, men nån nytta gjorde de. Blev ju både mätt och fick en rolig flashback.
Alla schärtans dag... del 2
Har fått lite kommentarer. En utskällning av mamma...ojoj. Va inte menat att säga att jag inte tror att jag han älskar mig för det vet jag att han gör över allt annat. Men ville bara komma fram till att det är en dag man ska ge till nån annan och vem ska då ge och vem ska ta emot när man dåde vill ge men ha det på ett annat sätt själv... Jaja
Även lilla Carro kommenterade... blev alderless tårögd.. skyller lite på hormonen =P Låter massa mysigt det hon skriver. Ska verkligen överväga dem här planen.
Älskar ju honom över allt annat och det enda som betyder nått är att han vet hur mycket han betyder för mig, skit sak samma helt enkelt om alla schärtans blir hemma eller på en restaurang.
Även lilla Carro kommenterade... blev alderless tårögd.. skyller lite på hormonen =P Låter massa mysigt det hon skriver. Ska verkligen överväga dem här planen.
Älskar ju honom över allt annat och det enda som betyder nått är att han vet hur mycket han betyder för mig, skit sak samma helt enkelt om alla schärtans blir hemma eller på en restaurang.
Alla schärtans dag!
Alla hjärtans dag som sagt. Dagen med stor prestationsångest och den närmar sig med stormsteg. Men det är här mina tankar flyger åt olika håll. Det kanske inte behöver va så mycket perstation, egentligen är det ju bara en dag där man ska tycka lite extra mycket om de man håller kär och faktiskt visa det lite mer än annars. Förhoppningsvis visar man sin kärlek till nära och kära jämt... men alla kanske inte gör det och då är det en bra dag. Det är även en bra dag för alla überromantiska jäklar som jag som vill fixa o dona och skulle kunna lägga ned en hel lön på denna dagen.
Men hur som hur så ger den mig prestationsångest för jag vill att allt ska va så himla bra och romantiskt. Har insett att det inte är mitt fel att jag tycker så, trodde att det hade med mina höga krav och kontrollbehov att göra men så är det inte. Det handlar helt enkelt om min uppväxt. För min helt underbara pappa är av det gamla gardet och då gjorde man inte romantiska saker för att man va tvungen på alla hjärtans dag utan det var en del i vardagen. Det har jag växt upp med, fina blommor på bordet till mamma emellanåt, romantiska middagar med massa själ i och fina kärleksfulla födelsedagsfrukostar på sängen... Det är så jag har haft det och det är så jag vill ha det. Men mannen har inte samma bakgrund.
Och om man då har olika syn på vad som är romantiskt och mysigt hur gör man då en alla hjärtans dag där båda får ha precis så mysigt som man själv tänker att den dagen ska vara? Jag vill ha det lilla extra med romantisk middag på restaurang och fina blommor, medans han vill ha mysig hemma kväll med god romantisk middag bara vi två. Men hur gör man, hur löser man sina huvudbry? Jag fattar det iaf inte och därför är prestationsångesten åter igen på topp och alla hjärtans dag har blivit alla schärtans dag!
Men hur som hur så ger den mig prestationsångest för jag vill att allt ska va så himla bra och romantiskt. Har insett att det inte är mitt fel att jag tycker så, trodde att det hade med mina höga krav och kontrollbehov att göra men så är det inte. Det handlar helt enkelt om min uppväxt. För min helt underbara pappa är av det gamla gardet och då gjorde man inte romantiska saker för att man va tvungen på alla hjärtans dag utan det var en del i vardagen. Det har jag växt upp med, fina blommor på bordet till mamma emellanåt, romantiska middagar med massa själ i och fina kärleksfulla födelsedagsfrukostar på sängen... Det är så jag har haft det och det är så jag vill ha det. Men mannen har inte samma bakgrund.
Och om man då har olika syn på vad som är romantiskt och mysigt hur gör man då en alla hjärtans dag där båda får ha precis så mysigt som man själv tänker att den dagen ska vara? Jag vill ha det lilla extra med romantisk middag på restaurang och fina blommor, medans han vill ha mysig hemma kväll med god romantisk middag bara vi två. Men hur gör man, hur löser man sina huvudbry? Jag fattar det iaf inte och därför är prestationsångesten åter igen på topp och alla hjärtans dag har blivit alla schärtans dag!
Läslusen
Jisses, pratade percis med Maria om att hon har lånat massa böcker som hon ska läsa... Kände direkt hur det började dra i läsnerven... Vill sätta mig och bara plöja igenom bok efter bok. Men tyvärr tillåts inte det just nu. Kan inte sluta läsa när jag väl börjat, och skulle jag ta fram en bok nu skulle det innebära att skolarbetet skulle få läggas åt sidan och det går absolut inte.
Men jag ser planen framför mig. En brassestol i skuggan i början på sommaren. Bara jag, min feta mage och en massa böcker... så får planen se ut. Hoppas sorken stannar där inne tills planerat så att jag får ha lite lugn efter skolan innan mammaarbetet börjar. För sen kan jag knappast tro att jag ens hinner läsa reklamen utan att skynda lite.
Men jag ser planen framför mig. En brassestol i skuggan i början på sommaren. Bara jag, min feta mage och en massa böcker... så får planen se ut. Hoppas sorken stannar där inne tills planerat så att jag får ha lite lugn efter skolan innan mammaarbetet börjar. För sen kan jag knappast tro att jag ens hinner läsa reklamen utan att skynda lite.
Galaktosemi
Har äntligen fått svar på våra blodprover som vi tog i början på hösten... De måste ha jobbat i ultrarapid för att ta så lång tid på sig som det tagit. Men tydligen har proverna först varit på semester i Göteborg och sedan vidare til Uppsala innan de förmådde sig att komma tillbaka hit. Dock har de inte kommit tillbaka hit än, men ett telefonsamtal om att de är på väg häråt har iaf kommit.
Ingen av oss var iaf bärare av genen, kanske inte trodde så mycket på att vi skulle va det heller, men nu vet man och det känns skönt. Så nu kan vi skaffa barn på löpande band utan att vara rädda för att nån skulle bli drabbade av det iaf. =P
Ingen av oss var iaf bärare av genen, kanske inte trodde så mycket på att vi skulle va det heller, men nu vet man och det känns skönt. Så nu kan vi skaffa barn på löpande band utan att vara rädda för att nån skulle bli drabbade av det iaf. =P
Toapappersmonster!?
Har under ett tag nu funderat på om vi har ett litet monster på toa som bor under badkaret. Tror att den lever på toapapper. För jisses va ofta jag byter rulle. Det kan inte va humant att ta slut på så mycket papper på så kort tid som vi gör... så den enda logiska lösningen på problemet måsta vara ett badrumsmonster.
Känns det så här hemma hos er också varje gång ni sitter på toa??
Känns det så här hemma hos er också varje gång ni sitter på toa??
Varför!
Blir så ledsen. Du vet att det gör så jävla ont. Jag vet att jag har problem med det är nått som jag ska jobba på. Men ändå gör du det. Varför? Finns det ett behov. Varför inte bara låta det vara. Det var inte längesen det kändes så här. Regnet föll och träffade vattnet... det var så oerhört vackert och sorgligt på samma gång. Faan vad ont det gör.
Mormor!
Jag har nästan, fast inte alls, blivit mormor. Fick ett underbart mail häromdagen. Innehöll denna bild på min lilla Tuss som har blivit vuxen och skaffat sig karl o allt. Saknar henne massa men vet att hon har det bra. Hon blir säkert en bra mor... och då blir ju jag nästan mormor.
Varför?
Va var det sör stöddig liten typ som kom på att kvinnor ska bry sig så mycket om hur de ser ut? Varför blev kvinnan utvald till att stå ut med massa skit så som bikini vax, ajaj... eller varför inte ögonbrynsplockning som ska ske titt som tätt för att man ska se ut som en så bra version av sig själv som möjligt. Varför ska kvinnor ha korta tajta osköna kjolar o små toppar som smiter åt och visar varenda fläskvalk man har?
Det var helt klart en man som kom på detta. Fy på honom. Skulle så gärna byta ibland. Gå runt o se ut som en slusk och ändå uppfattas som sexig, ha pösiga tröjor som inte smiter åt nånstans. Inga rakade ben eller fixade ögonbryn... max raka skägget... men det måste man inte det heller om man inte vill för män får gå runt o se ut som en djungel i ansiktet om de vill. FUSK!
Kanske ska konvertera till man helt enkelt. Eller kanske inte. För innest inne är man ju präglad på denna bild av kvinnan och tycker faktiskt ganska bra om att se fin ut och få piffa till sig.
Irriterad!
Bara för man en gång i tiden var tom i bollen och hade konstig syn på saker och ting betyder inte det att man inte kan förändras.
Hörs man inte på ett år och inte har träffats på minst 5-6 år så betyder inte det att man är samma människa nu. Det betyder heller inte att man kan ta upp samma jargong som man hade då. FÖR DU KÄNNER INTE MIG LÄNGRE!
Blir så ... irriterad på idioter. Jag är inte hon och du är inte han. Väx upp och inse detta.
Hörs man inte på ett år och inte har träffats på minst 5-6 år så betyder inte det att man är samma människa nu. Det betyder heller inte att man kan ta upp samma jargong som man hade då. FÖR DU KÄNNER INTE MIG LÄNGRE!
Blir så ... irriterad på idioter. Jag är inte hon och du är inte han. Väx upp och inse detta.
Visdomsord!
Sluta oroa er för åderbråck, rynkor och andra jävligheter!
Låt oss leva efter mottot: Livet skall INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv oh välbevarad kropp unta snarare en sladdning in från sidan chokladkakan i ena handen och vinet i den andra, och med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skiker "WOOOOHOOO!!! vilken jävla åktur."
Än en gång tänk på detta: "Har man skrattgropar i låren borde det vara tecken på ett lyckligt underliv..."
Låt oss leva efter mottot: Livet skall INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv oh välbevarad kropp unta snarare en sladdning in från sidan chokladkakan i ena handen och vinet i den andra, och med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skiker "WOOOOHOOO!!! vilken jävla åktur."
Än en gång tänk på detta: "Har man skrattgropar i låren borde det vara tecken på ett lyckligt underliv..."
Jag är en ängel!
Har idag blivit given den åtråvärda titeln ängel. =)
Blir massa glad över att få höra det.
Alis volat propriis - kanske inte så långt bort ändå!
Tack Maria!
Blir massa glad över att få höra det.
Alis volat propriis - kanske inte så långt bort ändå!
Tack Maria!
Längtan!
Gräs mellan tårna.
Mitt gräs.
En egen gräsmatta.
En egen trädgård.
Äppelträd som blommar.
Pollen som kliar i ögonen.
Lakan som hänger på tork.
Lakan som luktar som en sommardröm när man sover i dem.
Mannen klipper gräset.
Barnen leker.
Jag vill säga hur mycket jag älskar dem.
Men det går inte.
För allt är bara en dröm.
En dröm som en dag ska bli mitt liv.
Lycka!
Mitt gräs.
En egen gräsmatta.
En egen trädgård.
Äppelträd som blommar.
Pollen som kliar i ögonen.
Lakan som hänger på tork.
Lakan som luktar som en sommardröm när man sover i dem.
Mannen klipper gräset.
Barnen leker.
Jag vill säga hur mycket jag älskar dem.
Men det går inte.
För allt är bara en dröm.
En dröm som en dag ska bli mitt liv.
Lycka!
Lilla mormor!
Nu har jag varit hos lilla mormor. Det är inte mycket mormor kvar nu. Tror hon har krymp minst 20 cm sen jag var där sist. Känns så tråkigt att hon är så gammal och dålig. Man hinner aldrig hälsa på. Det är ju ändå en bit att åka. Får dåligt samvete. Men när man väl är där pratar man inte speciellt mycket med henne ändå. Varför gör jag så?
Det är ju min lilla mormor, men den mormor jag växte upp med är borta för längesen. Saknar henne. Men jisses hon är fortfarande söt som socker. Älskar den lilla mormorn som sitter som en liten säck potatis i fåtöljen mer håret på ända efter dagens middagslur.
Det är ju min lilla mormor, men den mormor jag växte upp med är borta för längesen. Saknar henne. Men jisses hon är fortfarande söt som socker. Älskar den lilla mormorn som sitter som en liten säck potatis i fåtöljen mer håret på ända efter dagens middagslur.
Puss på dig! Lovar att komma tillbaka i sommar...
(Sommaren -08 inte -09.)
(Sommaren -08 inte -09.)
tankar!
Mycket prat blir det... men inte mycket sagt.
Envägskommunikationen är på topp.
Man lever ju iaf, massa händer på en gång.
Snart blir det sommar o lite lugnt en kvart!
Envägskommunikationen är på topp.
Man lever ju iaf, massa händer på en gång.
Snart blir det sommar o lite lugnt en kvart!
