Amputation!
Det är helt klart nått fel i min hjärna. Målet med min praktik har varit att få följa med på en amputation. Många tycker att det är det äckligaste och den hemskaste operationen man kan vara med på. Men min hjärna tycker att det är dem häftigaste operationen man kan följa med och titta på.
Har länge gått på avdelningen och lyssnat efter tendenser till att någon skulle behöva amputeras... och i torsdags hände det. På morgonrapporten sa de att en man skulle ned till operation och bli underbens amputerad... Så jag skyndade mig som en liten idiot för att hinna ringa ned till op och fråga om det var ok att jag följde med... De sa Ja!
De sa att den antagligen skulle utföras på förmiddagen så jag väntade... och väntade. Men ingenop i sikte. Kl 12 gick jag på lunch för jag kan inte stå under en hel op utan mat i magen... tuggade massa snabbt och så in till avd ingen... Kl 12.30 ringde de och sa att det var dags.
Tog med mig den stackars lilla farbron och gick ned till op. Dör fick jag fina gröna kläder och världens inte snyggaste hätta för att hålla borta allt hår. Mannen blev sövd och ryggmärgsbedövad (den sprutan såg ut att göra mer ont än hela op). När han väl sov och alla förberedelser var klara kom operatörerna och min första och häftigaste op var igång.
De skars och sågades och klipptes. Funderade på om jag skulle blinka imellanåt, men jag sket i det, ville ju inte missa nått. Tillslut efter ca 1 timme var benet av och det slängdes i en svart soptunna. Trodde att jag skulle bli lita äcklad av ett löst ben, men inte ens det skrämde mig.
De sydde ihop mannen och gipsade hans stump. Sen var min första men absolut inte sista op klar. Weii jag har sett en amputation utföras!
Har länge gått på avdelningen och lyssnat efter tendenser till att någon skulle behöva amputeras... och i torsdags hände det. På morgonrapporten sa de att en man skulle ned till operation och bli underbens amputerad... Så jag skyndade mig som en liten idiot för att hinna ringa ned till op och fråga om det var ok att jag följde med... De sa Ja!
De sa att den antagligen skulle utföras på förmiddagen så jag väntade... och väntade. Men ingenop i sikte. Kl 12 gick jag på lunch för jag kan inte stå under en hel op utan mat i magen... tuggade massa snabbt och så in till avd ingen... Kl 12.30 ringde de och sa att det var dags.
Tog med mig den stackars lilla farbron och gick ned till op. Dör fick jag fina gröna kläder och världens inte snyggaste hätta för att hålla borta allt hår. Mannen blev sövd och ryggmärgsbedövad (den sprutan såg ut att göra mer ont än hela op). När han väl sov och alla förberedelser var klara kom operatörerna och min första och häftigaste op var igång.
De skars och sågades och klipptes. Funderade på om jag skulle blinka imellanåt, men jag sket i det, ville ju inte missa nått. Tillslut efter ca 1 timme var benet av och det slängdes i en svart soptunna. Trodde att jag skulle bli lita äcklad av ett löst ben, men inte ens det skrämde mig.
De sydde ihop mannen och gipsade hans stump. Sen var min första men absolut inte sista op klar. Weii jag har sett en amputation utföras!
Kommentarer
Trackback
