Annanas D3Zign

Alla hjärtans dag som sagt. Dagen med stor prestationsångest och den närmar sig med stormsteg. Men det är här mina tankar flyger åt olika håll. Det kanske inte behöver va så mycket perstation, egentligen är det ju bara en dag där man ska tycka lite extra mycket om de man håller kär och faktiskt visa det lite mer än annars. Förhoppningsvis visar man sin kärlek till nära och kära jämt... men alla kanske inte gör det och då är det en bra dag. Det är även en bra dag för alla überromantiska jäklar som jag som vill fixa o dona och skulle kunna lägga ned en hel lön på denna dagen.

Men hur som hur så ger den  mig prestationsångest för jag vill att allt ska va så himla bra och romantiskt. Har insett att det inte är mitt fel att jag tycker så, trodde att det hade med mina höga krav och kontrollbehov att göra men så är det inte. Det handlar helt enkelt om min uppväxt. För min helt underbara pappa är av det gamla gardet och då gjorde man inte romantiska saker för att man va tvungen på alla hjärtans dag utan det var en del i vardagen. Det har jag växt upp med, fina blommor på bordet till mamma emellanåt, romantiska middagar med massa själ i och fina kärleksfulla födelsedagsfrukostar på sängen... Det är så jag har haft det och det är så jag vill ha det. Men mannen har inte samma bakgrund.

Och om man då har olika syn på vad som är romantiskt och mysigt hur gör man då en alla hjärtans dag där båda får ha precis så mysigt som man själv tänker att den dagen ska vara? Jag vill ha det lilla extra med romantisk middag på restaurang och fina blommor, medans han vill ha mysig hemma kväll med god romantisk middag bara vi två. Men hur gör man, hur löser man sina huvudbry? Jag fattar det iaf inte och därför är prestationsångesten åter igen på topp och alla hjärtans dag har blivit alla schärtans dag!