Annanas D3Zign

Nu var det en stund sen jag skrev sist. Men det kanske är förståligt. Som ni kanske vet eller förstår så har lilla sorken äntligen kommit ut.

Han behagade att komma ut kl 7:19 söndagen den 28 juni 2009. Han var 53 cm lång, vägde 3740 g och heter Cornelis.

Förlossningen gick bra... var väldigt snabb... ca 4 timmar från första värken hemma i sängen tills han var ute. Håller på att knåpa ihop en förlossningsberättelse som jag ska lägga upp här så småningom... (om tid finns att någonsin skriva färdigt den) hehe.

Vi stannade kvar på BB tills måndagkväll... sen åkte vi hem till kissen. Lär känna varandra lite mer varje dag och försöker hitta på nått eller träffa nån varje dag för att få lite olika utmaningar i vardagen. Känns fortfarande väldigt konstigt att vara mamma. Det tar nog tid att förstå det fullt ut. Men lyckligare... och tröttare... kan man nog inte vara. Värmen som varit i veckan har inte direkt gjort det lättare för oss. Cornelis gick upp lite i temp första dagarna så vi var tvungna att ta till mjölkersättning för att han skulle få i sig tillräkligt med mat o få ned tempen. Snälla morbror lånade även ut en luftkonditionering till oss som står o svalkar vårt vardagsrum. Men nu verkar det som vädret ska bli lite humanare och kanske att vi kan röra på oss lite mer då och vara ute en del. (men det ska säkert regna hela tiden bara för att vi vill va ute, antingen hetta eller regn).

Just nu sover nästan hela familjen. Det vill säga alla utan undertäcknad. Konstigt ord det där... familj. Men så är det ju nu. Vi är en familj. Familjen Bäckström Olsson. (skulle va bara familjen Bäckström... får ta o fixa till det nån gång).

Kanske dags att laga lite mat. Man blir lite blind på vad klockan är kan jag lova. Åt middag kl halv elva på kvällen härom dagen... men så är det kanske.. fick ju i mig middag iaf, det är mer än man kan säga om andra dagar. Middag är något man borde ha rätt till att få på posten första veckorna när man fått barn. Det är väl ingen kotte som orkar tänka på vad man ska laga för mat, än mindre att faktiskt ställa sig och laga den. Men men... eftersom hela familjen sover så är det nog bäst jag passar på och lagar lite mat.