Trotsålder!
Japp så är det. Trodde långt om länge att det endast är små barn som drabbas av trotsålder, men ack så fel man kan ha. Har numera insett att trotsåldern har slagit mig hårt. Är nu mera tröttare än tröttast ungefär hela dagarna. Vet att jag behöver sova middag för att orka. Å även om jag sover middag så går smärtgränsen på hur länge jag kan vara vaken kl 22.30. Kan va ganska pigg vid 22 o känna "idag ska jag va vaken lääänge" o ändå få tröttheten som ett slag i ansiktet kl 22.30. Skitans.
Snälla Niklas som tänker på mig, och ser hur jag ser ut när jag är trött, brukar lite försynt o snällt fråga om jag kanska ska gå o vila lite på dagarna. Svaret brukar ofta bli ett argt och trotsigt "Jag behöver INTE vila" o sen är jag massa sur för att jag är så trött så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vet nu precis hur alla övertrötta barn känner sig när de vägrar sluta leka på kvällen fast de är så trötta så att de gråter. Känner lite sympati med dem. Man vill ju så gärna.
Idag återkom min trotsålder... som om den någonsin försvann. Hade själv bestämt mig för att sova på dagen efter att jag varit i skolan. Kom hem trött som en sengångare, satte mig i soffan, pratade med Niklas och kände att detta räcker nog som vila behöver inte alls sova. Niklas ber mig snällt att gå o lägga mig och som vanligt blir svaret nått buttert mumlande om att det inte alls behövs. Å som alla duktiga pappor tar han fram hotet... SKitans gubbe! Han säger att om jag inte vilar får jag inte följa med och handla senare på em. Jädrans. Han vet precis som jag att jag grinar som en trotsig treåring om jag inte har sovit när vi handlar och han vägrade ha med mig i det tillståndet idag. Försökte åter säga att jag kanske inte är så trött ändå. Går nog handla och vara glad. Men han är benhård. Blev förpassad till sängen med tanken att jag inte alls kommer kunna somna (som alla gånger). Däckar på mindre än 2 minuter, vaknar 1,5 timme senare och inser att min trotsålder är gräslig och att jag hoppas att den går över snart. Skitans också!
"Jag är INTE trött, lovar!"
Snälla Niklas som tänker på mig, och ser hur jag ser ut när jag är trött, brukar lite försynt o snällt fråga om jag kanska ska gå o vila lite på dagarna. Svaret brukar ofta bli ett argt och trotsigt "Jag behöver INTE vila" o sen är jag massa sur för att jag är så trött så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vet nu precis hur alla övertrötta barn känner sig när de vägrar sluta leka på kvällen fast de är så trötta så att de gråter. Känner lite sympati med dem. Man vill ju så gärna.
Idag återkom min trotsålder... som om den någonsin försvann. Hade själv bestämt mig för att sova på dagen efter att jag varit i skolan. Kom hem trött som en sengångare, satte mig i soffan, pratade med Niklas och kände att detta räcker nog som vila behöver inte alls sova. Niklas ber mig snällt att gå o lägga mig och som vanligt blir svaret nått buttert mumlande om att det inte alls behövs. Å som alla duktiga pappor tar han fram hotet... SKitans gubbe! Han säger att om jag inte vilar får jag inte följa med och handla senare på em. Jädrans. Han vet precis som jag att jag grinar som en trotsig treåring om jag inte har sovit när vi handlar och han vägrade ha med mig i det tillståndet idag. Försökte åter säga att jag kanske inte är så trött ändå. Går nog handla och vara glad. Men han är benhård. Blev förpassad till sängen med tanken att jag inte alls kommer kunna somna (som alla gånger). Däckar på mindre än 2 minuter, vaknar 1,5 timme senare och inser att min trotsålder är gräslig och att jag hoppas att den går över snart. Skitans också!
"Jag är INTE trött, lovar!"
Kommentarer
Trackback
